söndag 14 oktober 2012

Slovensky Cuvac hundras

Den Slovensky Cuvac Hunden är en av de mest väldokumenterade hundarna i världen. Hunden har varit känd sedan sextonhundratalet och har dokumenterats sedan dess. Hunden i princip används för att fösa boskap men vargarna började försvinna från de bergiga områdena i Europa, hundarna började också försvinna. I själva verket blev hunden nästan utrotade hela andra världskriget. Men efter första världskriget, återupplivade entusiaster hunden med en framgångsrik avel. Efter hans ansträngningar att återuppliva rasen, Dr Antonin Hruza, veterinär läkare som banat väg för ett återupprättande av de slovensky cuvac valparna , riktade sina ansträngningar med att få hunden internationellt erkända.
Den Slovensky cuvac är en kraftfull hund med en muskulös hals som är nästan lika länge som dess ansikte. Den har en bred bröstkorg med muskulösa höfter och lår. De har en tät svans som är täckt med en lång vit rock. Pälsen på hunden är alltid vit. Det finns två lager päls, en som är en tät underull och ovanpå det, en tjock och lång topp päls. Den slovensly cuvac ser ut som den Kuvasz som dock något större, är en liknande ser ras. Även återupplivade är Slovensky cuvac fortfarande anses sällsynt. Men även om deras antal är inte så stora, är hunden ganska populärt i hela Centraleuropa.

Än idag är funktion Slovensky cuvac att valla boskap. De används för att skydda boskap mot rovdjur som vargar. De används också för att besättningen storvilt och används också i många sök-och räddningsinsatser.

Temperament på hunden är mycket lugn. Hunden representerar makt på grund av sin muskelmassa. Det är orädd när den försvarar sitt territorium. Det tycker om att leva i förpackningar och när de bor med en mänsklig familj, anser att det är familjen sin "förpackning". Hunden är extremt beskyddande och lojal mot familjen. Men även tillgiven, kan hunden agerar helt reserverad. Den Slovensky cuvac är ganska misstänksam mot främlingar och får inte låta dem inresa till sitt territorium. Den Slovensky cuvac är varsam med barn och anser sig vara deras förmyndare. Eftersom hunden är ganska envis och oberoende, kan det bli väldigt egensinnig, om inte utbildad rätt från början. Om slovensky cuvac valparna är utbildade på rätt sätt, växer de upp att vara lydig. När lärde något, glömmer denna intelligenta rasen aldrig sin utbildning

Lodjuret & människan

Lon anses vara det rovdjur som orsakar störst förluster för renägarna. Lodjuret är också det rovdjur som kostar staten mest i form ersättningar. Sedan 1996 får renägarna ersättning för antalet föryngringar av rovdjur inom renskötselområdet, istället för ersättning för det exakta antalet rovdjursdödade renar.
- Det finns plats rent ekologiskt, för närmare 2 500 loar söder om Mälaren, tror Olof Liberg.
- Om lon får chansen att slå sig ner där kommer den förmodligen att vänja sig vid folk på samma sätt som räv och rådjur har gjort. Men detta scenario förutsätter att lodjuren tar hela produktionen av rådjur, och då blir det ingenting över för de mänskliga jägarna, vilket väl knappast är rimligt.

Nyligen gjorda undersökningar på Grimsö viltforskningsstation visar att rätt uppsatta elstängsel är ett pålitligt sätt att hålla lodjuren borta från inhägnade får. Lodjurstätheten är idag störst i södra Bergslagen, i Jämtland och upp längs Norrlandskusten. Forskning på lo genomförs idag i Jokkmokksfjällen av SLU i Umeå, och i Bergslagen av Grimsö viltforskningsstation.

Att resa med husdjur

Tala om för tullen om du reser med hund eller katt!

Dessa regler gäller om du åker direkt till Sverige
från Storbritannien eller Irland
med hund eller katt

Du behöver ett särskilt pass för ditt djur.
Du köper passet hos din veterinär.

Sedan måste man veta vad djuret heter.
Djuret ska ha en identitetsmärkning.
Det betyder att djuret kan ha en tatuering på huden
eller ett mikrochips under huden.

Dessa regler gäller om du åker direkt till Sverige
från Finland eller Åland
med hund eller katt

Djuret ska ha fått en spruta mot sjukdomen rabies.
En veterinär ska ha tagit ett blodprov på djuret.

Du behöver ett särskilt pass för ditt djur.
Du köper passet hos din veterinär.
En veterinär ska skriva i passet att djuret har
fått en spruta mot rabies
och att en veterinär har tagit ett blodprov.

Sedan måste man veta vad djuret heter.
Djuret ska ha en identitetsmärkning.
Det betyder att djuret kan ha en tatuering på huden
eller ett mikrochips under huden.

Dessa regler gäller om du ska ta med hundar
eller katter från andra länder inom EU
Reglerna gäller också om du inte åker direkt
från Storbritannien, Irland, Finland eller Åland

Djuret ska ha fått en spruta mot sjukdomen rabies.
En veterinär ska ha tagit ett blodprov på djuret.
Djuret ska ha avmaskats.

Du behöver ett särskilt pass för ditt djur.
Du köper passet hos din veterinär.
En veterinär ska skriva i passet att djuret har
fått en spruta mot rabies
och att en veterinär har tagit ett blodprov
och att djuret är avmaskat.

Sedan måste man veta vad djuret heter.
Djuret ska ha en identitetsmärkning.
Det betyder att djuret kan ha en tatuering på huden
eller ett mikrochips under huden.

Dessa regler gäller om du ska ta med hundar
eller katter från ett land utanför EU:

Djuret ska sitta i karantän i fyra månader.
Det betyder att djuret inte får komma in i Sverige
förrän efter fyra månader.
Du behöver ett införseltillstånd av Jordbruksverket.
Du ska söka tillståndet senast trettio dagar
innan djuret kommer till Sverige.

Om djuret kommer ifrån något av länderna
som står här nedanför
behöver det inte sitta i karantän
och du behöver inte ha något införseltillstånd:
Andorra, Antigua och Barbuda, Aruba, Ascension,
Australien, Barbados, Bahrein, Bermuda, Caymanöarna,
Fiji, Falklandsöarna,FranskaPolynesien, Island, Jamaica,
Japan, Kanada, Kroatien, Liechtenstein, Mauritius, Monaco,
Montserrat, Nederländska,Antillerna,Nya Kaledonien,
Nya Zeeland, Saint Helena, Saint Kittsoch NevisSaint,
PierreochMiquelon, SaintVincentoch Grenadinerna,
San Marino,Mayotte,Schweiz, Singapore, USA, Vanuatu,
Vatikanstaten, Wallis eller Futuna.

Djuret ska ha fått en spruta mot sjukdomen rabies.
En veterinär ska ha tagit ett blodprov på djuret.
Djuret ska ha avmaskats.

Du behöver ett veterinärintyg från Jordbruksverket.
Om du ska resa med ditt djur från EU
till ett land utanför EU och tillbaka igen
ska du ha ett särskilt pass för ditt djur
i stället för ett tredjelandsintyg.
En veterinär ska skriva
i tredjelandsintyget eller i djurpasset
att djuret har fått en spruta mot rabies
och att en veterinär har tagit ett blodprov
och att djuret är avmaskat.

Sedan måste man veta vad djuret heter.
Djuret ska ha en identitetsmärkning.
Det betyder att djuret kan ha en tatuering på huden
eller ett mikrochips under huden.

Djuret måste flyga till Sverige.
Djuret måste flyga till flygplatsen Arlanda
i Stockholm eller flygplatsen Landvetter i Göteborg.

Från Norge får du ta med dig hund
eller katt utan tillstånd.
.

VARG Historia

Vargen i Skandinavien

Vargen har en fantastisk förmåga att anpassa sig till olika naturtyper och har tidigare funnits över hela den Skandinaviska halvön. Efter den senaste istiden vandrade vargen in söderifrån, ungefär samtidigt med vildrenen och älgen. Den har alltsedan dess varit en naturlig del av den skandinaviska naturen, och därmed också en del i skandinavernas kulturhistoria. Över 100 ortsnamn i Sverige, och ett stort antal namn på naturområden, platser, sjöar och myrar innehåller ordet varg eller ulv. I århundraden har människor i Skandinavien efter hand gjort vad man kunnat för att begränsa vargens livsutrymme.

Redan på 1200-talet fanns det bestämmelser i de svenska landskapslagarna som krävde att bönderna höll sig med olika hjälpmedel såsom lapptyg, vargnät och varggård för att fånga varg. Torpare och bönder var också ofta tvingade att delta i så kallade "vargskall", där stora drevkedjor, med som mest flera tusen personer, gick genom skogarna i jakt på varg. Den som uteblev fick böta. 1647 infördes skottpengar på varg. Trots det fanns det under 1700-talet antagligen ännu flera tusen vargar i Sverige. Men i och med att bönderna fick lagstadgad jakttid 1789, och därmed rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker, så minskade vargens viktigaste bytesdjur kraftigt. På 1840-talet fanns rådjuret till exempel till slut bara kvar på några enstaka gods i Skåne, och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet.

Detta innebar att vargen fick det allt svårare att försörja sig på viltkött. Eftersom människan samtidigt började ha mer och mer boskap skogen, började vargen intressera sig mer för tamdjuren än tidigare.

 

Många familjer drabbades hårt av vargangrepp på sin boskap. Då 1821 en enda varg, den berömda Gysingevargen, dödade och åt upp inte mindre än nio barn, ökade svenskarnas beslutsamhet att försöka utrota vargen helt och hållet. Gysingevargen var visserligen uppväxt i fångenskap och sedan som vuxen utsläppt i naturen. Den hade aldrig lärt sig jaga.
Gysingeattackerna är det enda hittills väl dokumenterade fallet i Sveriges historia av dödlig vargattack mot människor.

 

Med hjälp av gift, fällor, kulor och krut fick man ganska snabbt bort vargarna från södra Sverige. 1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Den snabbaste nedgången i vargstammen kom sedan 1840-1860. Minskande skogsytor på grund av uppodling, i kombination med olika djursjukdomar försämrade vargens livsmöjligheter ytterligare.

Vargarna trängdes undan allt mer norrut och till sist fanns där i stort sett bara kvar enstaka, spridda djur, uppe i fjällkedjan.

Återetableringen
Genom att studera vargarnas gener har man kunna bevisa att den vargstam som idag finns i Sverige och Norge inte har direkt släktskap med de vargar som funnits här tidigare. De har heller inte närmare släktskap med vargar från djurparkerna, utan har en genuppsättning lik den som finska/ryska vargar har.

 

De envisa rykten som hävdat att vargarna kommer från svenska djurparksvargar, som planterats ut från någon svensk djurpark, har med hjälp av dessa DNA-analyser alltså slutligen på ett vetenskapligt sätt kunnat konstateras vara inget annat än just rykten, skrönor eller "råttan-i-pizzan"-historier.

Den första föryngringen i den nyinvandrade vargstammen skedde såvitt man vet 1983 i värmländska Nyskoga. 1990-1991 vandrade ytterligare en finsk-rysk varg in i landet och ända fram till 2008 härstammade alla vargar i Skandiavien från dessa tre vargar. Allt detta vet forskarna säkert genom genetiska analyser av deras DNA.

Genom studier har forskarna kunnat konstatera att de senaste 30 åren har minst 16 vargar vandrat in i Sverige från den finsk-ryska populationen. Endast två av dem har dock fått valpar och på så vis bidragit med nya gener till vår vargstam. Dessa två individer är båda hanar och blev åren 2008 och 2009 far åt varsin valpkull.

Nordamerikansk historia
I Nordamerika tog de invandrande européerna med sig sin attityd till vargen hemifrån. När nybyggare, pälsjägare och boskapsfarmare slog sig ner, så började konflikterna. Pälsjägarna koncentrerade sig i första hand på bäver, och under ett antal år i mitten av 1800-talet fångade dessa trappers uppåt 500 000 bävrar årligen.

 

Men även vargen gillar bävrar och allt eftersom bäverstammen minskade fick vargen skulden. Människan jagade dessutom det övriga viltet så hårt, att djur som bisonoxen utrotades helt i delstat efter delstat, och hjort- och gaffelantilopbestånden minskade starkt. Detta gjorde att vargarna fick det ännu svårare att finna naturliga byten och de började, precis som i Sverige, intressera sig mera för människans tamboskap.
Skottpengar infördes, priserna på vargskinn steg och professionella vargdödare, så kallade "wolfers" var oerhört effektiva. De specialiserade sig på att preparera nyskjutna bisonoxar, älgar, hjortar och annat vilt med giftet stryknin, som sedan tog död på vargarna. Och på samma gång fruktansvärt många andra djur .
Bara i delstaten Montana dödades inte mindre än 100 000 vargar mellan 1870 och 1877. Samt ytterligare 81 000, mellan 1883 och 1922. Den största masslakt som människan någonsin riktat mot en enskild rovdjursart, var ett faktum.

I mitten av 1940-talet var vargen nästan helt utrotad i USA, det var bara i Alaska och i Minnesota som det fanns fasta stammar kvar. Däremot fanns det en stor vargstam i det mellanliggande Kanada. Från Kanada och Minnesota har sedan vargen åter börjat sprida sig spontant till och inom USA. Dessutom har man i USA på senare år börjat aktivt utplantera varg i några områden.

 

Ett projekt startades för att återinföra varg till delstaten Idaho, liksom till den stora nationalparken Yellowstone i Wyoming. 1994 togs beslut på att man skulle sätta ut vargar. För att få igenom detta projekt politiskt beslutade också att vargar som dödade tamboskap skulle få avlivas.
1995 fångades vargar in i Alberta, Kanada. I Yellowstone släpptes tre hela flockar ut med sammanlagt 14 individer.

Under året föddes två kullar, åtta valpar i den ena flocken och en valp i en annan. I Idaho släpptes 15 yngre individer ut, även de var infångade i Alberta. 1996 släpptes ytterligare 20 vargar ut i Yellowstone och 17 i Idaho. Dessa vargar hade fångats in i British Colombia.

 

Utsättningarna var framgångsrika och år 2003 fanns det ca. 300 vargar i vardera området.
I USA har opinionen de senaste tjugo åren svängt över starkt till förmån för vargen. En allt större del av den breda allmänheten säger sig nu vara positivt inställd.

BJÖRN Historia

Björnen fanns en gång i tiden över större delen av den Skandinaviska halvön. När människan började ha tamboskap på skogen och allmogen fick jakträtt, så försvann björnen snabbt från de mer bebodda områdena. I Småland, Öster- och Västergötland, Södermanland, Dalsland, Uppland, Västmanland och Närke försvann björnen redan i slutet av 1700-talet.
I Värmland, Dalarna och Västernorrland sköts de sista björnarna på 1800-talet. Minskningen berodde helt på människans aktiva utrotningskampanj, som riktade sig mot alla stora rovdjur. 1864 infördes värdet av en hel ko som statlig skottpeng för en fälld björn. Björnens kött och skinn var dessutom tillsammans värda ungefär lika mycket till. En nedlagd björn innebar alltså en förmögenhet för en vanlig torpare. Från 1856 till 1893 betalades skottpengar för 2 605 björnar.
Kungliga Vetenskapsakademien konstaterade 1905 att det var en "hedersak för Sverige att se till att björnen inte utrotades". Därefter fredades björnen, men först bara i nationalparkerna. Lite senare togs rätten bort att jaga björn på annans mark, utan ägarens tillstånd, och till sist beslutades 1927 att alla björnar som dödades skulle tillfalla staten.
 

År 1930 fanns knappt 130-tal björnar kvar i Sverige, spridda i isolerade bestånd på Sånfjället i Härjedalen och i Västerbottens och Norrbottens fjällvärld. Trots att det förekom en viss tjuvjakt på björn och att man hade rätt att döda björnar som anföll tamdjur, så växte den svenska björnstammen till. Redan 1942 uppskattades de till närmare 300 stycken.
1981 infördes åter en strängt reglerad licensjakt. Därefter har björnen ökat och år 2008 uppskattades stammen bestå av cirka 3200 djur. De svenska brunbjörnarna anses ha en av världens snabbaste tillväxttakter.

På senare år har man börjat räkna björnar med hjälp av DNA-analyser från spillning och det bidrar till viss del till att "ökning" gått snabbt, dvs man har tidigare i brist på bra sätt att räkna dem underskattat antalalet björnar.

Nämnvärt är också att de skandinaviska björnforskarna, med hjälp av genetisk, så kallad DNA-analys, har kunnat konstatera att den svenska björnstammen egentligen består av två, sedan årtusenden, skilda stammar.

 

 

Björnarna i nordligaste Sverige har vandrat in från öster och är närmare släkt med björnarna i Östeuropa, Ryssland och Sibirien, medan björnarna i södra delarna av utbredningsområdet har kommit söderifrån och är närmare släkt med dem i Sydeuropa. Från sydeuropa, mellan Pyrenéerna i Frankrike och de Kantabriska bergen i Spanien, har brunbjörnen sitt första ursprung.

Antagligen har de invandrat under olika perioder efter istiden för 12-15 000 år sedan. Norrlandsbjörnarna separerades troligen från sydbjörnarna redan för ungefär 500 000 år sedan av en annan istid, i Centraleuropa. De båda björntyperna parar sig dock framgångrikt med varandra (det är framförallt de långvandrande hanarna som sprider sina gener mellan populationerna) och det finns ingen skillnad i utseende eller beteende.

De skandinaviska björnarna tillhör världens mest talrika brunbjörnstam, som räknar långt över 100 000 exemplar och lever i tundra- och taigaskogsbältena ända bort till östligaste Sibirien.


lördag 13 oktober 2012

support me in my progekt of lgdhund

 slovesky cuvac in Sweden kennel name that will. support my progekt not required. I am new at this and I start this project are supported for my race in Sweden for the breed's best. I do not have them m

oney to purchase material and administration to be with the puppy purchase. is important that the new owners get as much as possible of rasensom they buy that LGD book is not wrong with much information, I will not work as other LGD kennel I will work so that the breed is the older utsprung of the breed of origin how to they work with not to forget what it means to wear. As a new kennel ägara of slovensky cuvac. THERE ARE NO REQUIREMENTS THAT'S UP TO YOU IF YOU WANT. THIS IS NOT something weird. IN SWEDEN DO NOT KNOW HOW TO BE A GOOD recommend Reputation OF BREED AND I WANT MY HOME TO HAVE IT FOR ALL ABOUT LGD DOG YOU CAN CHECK ON WWW.CUVAC.SE

THIS IS MY TAKE AWAY TIME I HAVE LGD DOG SO IT'S IMPORTANT FOR ME TO GIVE GOOD MATERIAL OF BREED

Bg Swedbank 5540-2861


Slovensky Cuvac Historia

 

Den Slovensky Cuvac hunden kommer från Arctic vargar , vars kvarlevor från pre- istid har bevarats i den bergiga regioner i Europa till kanten av glaciärerna . Dessa är de norra backarna i Kaukasus , Balkan, speciellt den Rodope Berg, Karpaterna , speciellt Tatra , norra sluttningarna av Abruzzo och Alperna och slutligen Pyrenéerna. Som en god vakt, vakthund och sällskapshund samt vägledning för herdar , har Tatra Chuvach visade också sitt värde i bevakning av nötkreatur , kör fjäderfä och andra husdjur till betesmark , samt vakta olika objekt. Semesterfirare besöker bergsbönderna att köpa ost och andra produkter som finns glädje i det tätt belagda valparna och så överförs rasen till låg- länder

Slovakien Vall-, herde- och vakthund

Slovensky cuvac har gemensamt släktskap med övriga vita bergshundar.
Den har funnits i bl a Tatra-bergen sedan urminnes tider
och hjälper där bönderna med att valla och vakta djurhjordar.
Slovensky cuvac sammanfaller typmässigt med övriga bergshundar.
Rasen är kraftig med ett imponerande yttre och tjock vit
päls. Benstommen är kraftig, temperamentet är livligt och hunden
är vaksam, orädd och alert. Sedan hundratals år har rasen
acklimatiserat sig till det bistra klimatet i de slovakiska bergen och
funnits speciellt i Tatrabergen. Rasen är måttligt rektangulär med
starka och ganska långa ben. Hundens vaksamhet och alerta sätt
har givit rasen dess namn då det slovakiska ordet ”cuvat” betyder
höra.

Rasen är ytterst trogen, modig och alltid beredd till försvar även
när det rör sig om björn och varg.
Skallen skall vara kraftig.

Den skall röra sig vigt och snabbt oavsett
terräng eller väderlek. Den är mycket väl lämpad för vårt klimat i sverige då den är tålig vaken och hela tiden alert.
mycket robust väktar hund